Det satt en man i parken när jag vandrade förbi. Han satt bredbent, ensam, rökandes. Man kunde känna i luften som han andades ut att han ville vara ensam. Ibland, när jag ser män eller kvinnor sitta ensamma vill jag prata med dem. De har säkert något intressant att säga. Inte något som skulle ge mig så mycket. Inte mer än en trevlig pratstund.
När jag kommit en bit ifrån mannen så kunde jag inte sluta tänka på hur hans rektion hade varit om jag satt mig bredvid honom. Hade han blivit arg, hade han gått därifrån, hade han suttit kvar helt tyst? Kankse hade han pratat med mig, vad hade han sagt då? "Hej" kanske han hade sagt. Vad hade jag haft för intressant att berätta?
Förmodligen ingenting som hade hjälpt honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar